29e december

o så kom denna dagen ännu en gång...
Och trots att jag har undvikit alla dessa tankar hela dagen, så ligger jag här nu...
Klarvaken, vet att när jag somnar så kommer mardrömmarna smygandes...
Jag vet hur det blir, jag har varit med om det alldeles för många gånger..

Det finns saker som man glömmer, som man vill minnas.
Men så finns det saker som man vill glömma som bränner sig fast i minnet, i hjärtat i själen..
Varför ska det vara så svårt att radera alla dessa minnen?
Varför kan jag inte bara gå vidare?
Det är alldeles för länge sedan nu för att jag fortfarande ska må dåligt över vad som hänt..
Men jag känner hur ångesten kommer krypandes, jag känner hur det blir svårare och svårare att andas..
Jag känner hur hela min själ skriker och hur hjärtat blöder..
Jag vet att det kommer att bli en lång natt och en morgondag fylld av bitterhet och ångest..

Men jag får göra som så många andra dagar, så många andra år...
Jag får försöka ta mig igenom det på allra bästa sätt, för jag vet att det går över...
Jag vet att jag klarar det...

Önskar bara att det inte gjorde så ont...


I can't wait to hate you
Make you pain like I do
Still can't shake you off
I can't wait to break through
these emotional changes
Seems like such a lost cause
I can't wait to face you
break you down so low
there's no place left to go


//Bella

Hatar....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0